SOHA © 2012 • Belarus • Materialet är upphovsrättsskyddat

Christmas Cup i Minsk

    Team Sweden - SOHA

RAPPORT

 

• Team Sweden »

SOHA - Team Sweden har deltagit i Christmas Cup i Vitryssland

 

• Christmas Cup »

Turneringen sker under den ryska julen - i år 3-8/1. I turneringen deltog: Vitryssland, Ryssland, Kanada, Tjeckien, Finland, Österrike, Slovenien och Sverige. Turn-eringen är en julklapp till befolkningen i Minsk.

ffff

 

 

 

Vitryssland kommer att arrangera VM i ishockey år 2014. Christmas Cup 2012 är en tydlig repetition inför detta. Satsningen i Minsk är enorm och ishallarnas kapacitet och kvalitet håller hög nivå.

 

 

 

Minsk Arena har tre ishockeyrinkar där huvudrinken tar in 15 000 åskådare. Utöver detta finns Minsk Ice Palace och Sports Palace. Alla relativt nära varandra. Minsk Arena är en multiarena, som innehåller hallar för en mängd olika idrotter. Badminton, basket, bordtennis, gymnastik med många fler. De två andra arenorna har extra hallar i anknytning för träning. Allt ligger i ett enda område med inomhusfotbollsarenor, stadion, uteskridskobanor och mycket annat inom idrott i form av olika anläggningar. Enligt uppgift lär det finnas 3000 idrottsanläggningar i Minsk.

 

Resan gick med flyg till Riga och senare till Vilnius i Litauen där bussfärden mot Minsk startade. Team Sweden anlände till Minsk efter en intressant busstur med poliseskort. Tjutande sirener och blåljus. Hög fart över lätt gropig väg. Polisbilen spärrade av när vi skulle svänga och all trafik stoppades för att vi skullefram. En känsla av att nu var vi verkligen VIP:s började snabbt infinna sig. Hotellet var definitivt inte det största i området, men mycket stort enligt våra mått och alla försågs med enkelrum, så VIP-känslan bestod. Vår arena var Minsk Ice Palace och vi har spelat våra tre gruppmatcher där mot Finland, Österrike och Vitryssland. I och med presidenten Alexander Lukashenkos deltagande i det vitryska laget, så var säkerhetsarrangemangen omfattande i Minsk Ice Palace.

 

 

Vi förlorade alla tre matcherna mot Finland, Österrike och Vitryssland. Finland-Sverige 6-4, Sverige-Österrike 3-4, Sverige-Belarus 1-6. I det österrikiska laget fanns en gammal bekant på isen - nämligen Bengt-Åke Gustafsson. Bengt-Åke njöt av att för första gången ha varit med och slagit Sverige. Vårt lag kämpade väl och skakade även det starka vitryska laget, som var kraftfullt förstärkt till vår match. Belarus var piskade att vinna mot oss efter att ha spelat 2-2 Österrike, vilka senare slog Finland med 6-4. Vi höll 1-1 i matchen länge och var nära att kvittera efter 1-2 för Belarus. President Alexander Lukashenko deltog då och då i matchen. Skridskoåkningen var kanske inte den bästa, men så var han även rätt överårig - i förhållande till övriga deltagare. Skottet satt dock riktigt bra när han fick tid att ladda. Passningarna var luriga från hans sida. Matcherna mot Österrike och Finland var vi spelmässigt det starkare laget, men då vårt lag aldrig spelat tillsammans tidigare så uppstod en del missförstånd - vilka oturligt nog ledde till baklängesmål.

Spelarna är värda all heder för sin insats här nere och har kämpat till sista svettdroppen i varje match. Fyra strategiskt insatta utvisningar - skulle man kunna uttrycka det - i sista matchen ledde till att vi i stället för att göra 2-2 hamnade i en rejäl brygga med 1-4. Det vitryska laget var dock det bättre laget, men hade problem med Team Swedens "fighting spirit".

 

Minsk Ice Palace tog in cirka 5 000 åskådare och var fullsatt nästan varje match - även vid matcher av typen Sverige-Finland, som borde vara relativt ointressanta för Minsk-publiken. När Vitryssland spelade var det alltid fullt och några tusen utanför som inte gick att få in ens med skohorn. I foajén fanns flera julmarknadsstånd och på ett par ställen kunde man köpa kakor och andra bakverk. Före varje match var det en timmes underhållning med 2-3 sångartiser, konståkningsuppträdande, akrobatik, styltgrupper i fantasifulla kreationer. Under matcherna fanns hela tiden flera grupper med vackra vitryskor som dansade. När den ena gruppen började tröttna kom en ny in. Varje match var kantad av en stor show. Efter matcherna delades det ut pris till varje lags bäste spelare och det vitryska laget åkte runt och kastade ut 60-80 nallebjörnar till publiken. Vi trodde nästan att vi var med i en olympiad och var euforiskt omtumlade efter första matchen. Autografjägare omgav oss ständigt och några lyckades till och med ta sig igenom den kraftfulla avspärrningen. Björn Åberg hade med vanlig stilkänsla och fantasi köpt in ett antal större dalahästar som delades ut till motståndarlaget i stället för den obligatoriska vimpeln. De gjorde enorm succé. Björn kompletterade med mindre dalahästar till sympatisk personal här och där. Det svenska laget fick en hel del credit för detta och i synnerhet för sitt engagerade och snabba spel. Publiken gillade oss och beklagade när vi förlorade knappt mot Finland och Österrike - några till och med när Vitryssland slog oss. Det hände mest i våra matcher i jämförelse med övriga och det var uppskattat.

 

Nedan lagbilden efter matchen mot Vitryssland - där president Alexander Lukashenko med glädje medverkade tillsammans med sin yngste son.

Minsk

Minsk drabbades hårt under andra världskriget och inte mindre än 8 arméer intog vid olika tillfällen staden. 80% av stadens hus bombades till små smulor och 70% av befolkningen avled. Ett stort antal på grund av svält då den tyska armén i Operation Barbarossa förlade ett högkvarter här och rekvirerade det mesta som gick att äta. De upprättade även ett jude-ghetto med mer än 100 000 innevånare - av lika typ som i Warsawa och en extremt stor del av befolkningen i Ghetto Minsk avled. Minsk blev successivt ett högkvarter även för partisaner och strider pågick i staden - liknande vad som beskrivits i filmen Stalingrad. 1944 erövrade Soviet staden den 3:e juli i Operation Bagration. I slutet av 1944 hade Minsks befolkning reducerats till 50 000 st från drygt 300 000 före kriget och ändå hade en rad av de 50 000 i Minsk 1944 kommit från landsbygden och olika arméer.

 

Vi ägnade en stor del av onsdagen åt en guidad tur genom Minsk. Temat var egentligen sportanläggningar i Minsk, men kom även att handla om hela innerstaden. Vi besökte regeringsbyggnaderna där Lenin står stay på torget utanför och mitt i ett monument över andra världskriget.

 

Minsk har en mängd olika parker - ganska stora. Genomgående så verkar de innehålla en mängd med barrträd och staden kantas av stora barrskogar. En kall vind drog med kraft genom staden så vi såg mest parkerna från bussen medan vår guide Irina informerade oss på inspirerande och vänligt sätt. Irina var stolt över sin stad berättade med glöd om allt vi passerade. Vi kände hur vår grupp av sportnissar sakta förvandlades till en historisk-kulturell församling och glömde helt bort att vi också skulle titta på sportanläggningar. Minsk byggdes under Soviettiden upp igen, men inte i form av en rekonstruktion utan nya funktionella, stora byggnader i Stalinistisk anda. Breda gator och ganska fyrkantiga hus. Stora torg finner man litet här och där också. Befolkningen har nu ökat till 1 800 000 och de flesta är ryskt-ortodoxa, men en stor del är katoliker - cirka 20%.

 

Påfallande är att stadens gator inte innehåller något skräp. Man får leta för att hitta ett kolapapper. Klotter finns det, men så litet av den varan att man inte märker det. Kuriosa: Vår norske granne och sångare Alexander Rybak föddes här och bodde i Minsk till han var 4 år gammal. Familjen flyttade till Norge 1990.

 

Vi avslutade turen med ett besök i Minsk Arena. En multisport anläggning där huvudnummret är hockeyarenan med 15 000 sittplatser. Delar av publikområdet kan tas bort för att härbärgera andra evenemang som kräver större yta - typ hästhoppning och liknande. En av cheferna där visade oss runt. En lång elegant vitryska på dryga 180 cm vars chef i sin tur var en ännu längre vitryska. Genomgående häpnade vi över de långa och eleganta vitryskorna vi stötte på här och där. Vår guide var dock lagom lång - vilket kändes tryggt. I anslutning till hockeyarenan finns en isoval - fullängd för hastighetsåkning på skridskor och mitt i den två hockeyrinkar i fullmått. Åt andra hållet fanns basketplaner, badmintonplaner, bordtennisytor, gym, relax, curlingbanor, osv osv. I Sverige finns ingen anläggning i den här storleken vare sig i praktiken eller på planeringsstadiet. Vi var nästan förstummade efter detta besök. Finalen i vår turnering skulle spelas här och man räknade med mer än fullsatt.

 

Torsdagen genomförde vi ett studiebesök hos Minsk Kristall, som är en av världens äldsta och troligen bästa vodkaframställare. Fabriken grundades 1893 och den svenskvänlige direktören berättade att det stora fabriksområdet underligt nog inte bombades eller förstördes under kriget. Hans hypotes var att alla arméer som passerade Minsk hade ett starkt intresse i dess bevarande - så gissningsvis var det markerat på alla militära kartor som ett "no-no". Fabrikens viktigaste tillgång är vattnet som kommer från en underjordisk flod vilken startar i Smolenskområdet. Vattnet är den viktigast ingrediensen, vilket Ulf och Taro fastnade starkt för - medan mer prosaiskt lagda deltagare bl a undertecknad köpte några exemplar av världen bästa vodka Minskaya, så satsade de förra på några rejäla vattendunkar. Bilden visar en glad Ulf vid sitt vattenhål.

 

Finaldagen var en enorm upplevelse i Minsk Arena. Belarus och Ryssland gjorde upp om vem skulle få härbärgera den enorma bucklan i ett år. Arenan var mer än fullsatt - gissningsvis fanns det ytterligare några tusen utöver det maximala antalet sittplatser - 15 000. Utanför köade några tusen förgäves efter biljetter. I mer än en timme före matchen uppträdde allt vad sångare och sångerskor i världsklass, som fanns i Belarus. Isdanspar visade upp sig. Styltakrobater, ljusshowsartiser. Massnummer med konståkare och mycket annat. Imponerande.

 

David Engblom som för någon dag sedan blivit hedersmedlem i AIK fullbordade sin vecka genom att bli utsedd till turneringens bästa back och fick motta den enorma publikens jubel när han stegade in på isen. I matchen vann Belarus ganska enkelt över ett lamt Ryssland och hela turneringen slutade i stor glädje för alla tusentals vitryssar. Presidenten och hans lag kastade ut en stor mängd nallebjörnar till publiken.

 

Vi - och alla andra lag - transporterades med buss och blåljusblinkande poliseskort efter matchen till en fantastisk restaurang för avslutningsbankett. Borden stod uppdukade med förrätter. Bara välja vad man ville ha. Varmrätter kom sedan och någon sorts varmrätt ytterligare plus mycket annat. Glasen stod aldrig tomma såg trevliga servitriser till. Under kvällen uppträdde först en vitrysk dans och sångtrupp (se bilden t.h.) De följdes av den ena sångerskan och sångaren efter den andra mixade med ljusshowstrupper och den vitryska tomtens inträde med dans och sånggrupp. Den vitryska tomten är blå och en rackare att få igång långdans. Sverige vann i varje fall banketten genom att delta i dans, sång och glam. Alla kom ifrån den med hedern i behåll och ingen föll, vilket inte kan sägas om en del andra lag där man kämpade väl vid bordet - men dukade under så att säga. På hotellet var vi cirka 01.30 och upp steg vi 03.00 för avfärd 03.30.

Naturligt vis fanns det en hel del vi funderade över trots att vi såg enbart en begränsad del av verkligheten för människor i Vitryssland. Vi träffade en del så kallat vanligt folk och fick information om att en lärarlön i Vitryssland låg omkring 100-120 euro per månad. En bråkdel av vad en lärare tjänar i Sverige och ännu mindre jämfört med t.ex. Finland. Läkare låg i ungefär lika lönespann. Vi diskuterade situationen i landet med flera människor vi träffade i butiker, sportarenor, discon och andra platser. Det verkar finnas ett stort missnöje med löner och möjligheter till yttrandefrihet. Man förvånades även över löneläget i Sverige och diskuterade detta kraftfullt sinsemellan. Vi noterade även kraftfulla säkerhetsarrangemang runt arenorna.

 

Man kanske inte behöver tillägga att vi sov oss igenom hemresan så gott vi kunde efter detta spännande och upplevelserika äventyr i Vitryssland. Ett Vitryssland som mötte oss med stor gästfrihet.

 

 

 

Bildgallerier

 

Avfärden

 

Ankomsten

 

Finlandsmatchen

 

Österrikematchen

 

Stadstur

 

Minsk Kristall

 

Belarusmatchen

 

Finalmatchen

 

Banketten

 

Hemfärden

 

 

Tidningsartikel
Johan Nyholm

 

 

Filmsnuttar

 

*.mts ger bästa kvalitet, men du behöver en bra browser

 

Målet MTS Bästa kvalitet

Målet WMV

 

Blåljus MTS

Blåljus WMV

 

Diverse 1 MTS

Diverse 2 MTS

Diverse 3 MTS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Länk till en tillfällig bildsida som har ersatts av bildgallerierna ovan men får ligga kvar en tid - klicka här!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Text och foto:

Thomas Nordlöv