SOHA Oldtimerlandslaget, Minsk, 2 – 8 jan 2014.

Seger över Ukraina men förlust mot Kanada

Torsdagen den 2 januari flyger det svenska oldtimerlandslaget till Minsk för att delta i nationsturneringen Christmas Cup. 12 länder gör upp om en av hockeyvärldens största bucklor. Det blev seger över Ukraina, men förlust i den avgörande matchen mot Kanada.

Ett inställt flyg gör att laget kommer fram senare än planerat. Halva laget får dessutom flyga via Warszawa, en omväg på ett par timmar. Därför kan bara hälften av spelarna vara med på den enda träning som Sverige lyckats få. Första speldagen möter Sverige Finland som kommer med ett samspelt lag som till övervägande delen består av spelare som spelat i finska förstaligan, många dessutom med meriter från landslaget. Stundens allvar märks på spelarnas förberedelser. Några värmer upp i hallens gym. Andra grejar med sin utrustning. Några vill ha sina skridskor slipade. ”Isen var ju hård”. Vi får till slut tag på en slipare som visar sig vara oerhört duktig. Han är själv före detta elitspelare som tvingats sluta på grund av en axelskada, berättar vår översättare.

När det närmar sig match går coachen Janne Asplund igenom laget. Det fattas en man, så vi kör med sju backar. Matchen börjar trevande. Finland spelar bra. Ändå känns det lite orättvist när de tar ledningen, och sedan ökar på till 2-0. Vi är med i matchen i första, men får inte in pucken.

Finland imponerar
I pausen säger Janne att vi måste vara bättre samlade i försvarsspelet och inte gå bort oss i offensiv zon. Finnarna är snabba att utnyttja när vi ligger högt i banan och får många kontringslägen. Finlands passningsspel imponerar. Liksom powerplay. I andra perioden försöker Sverige spela mera styrspel. Och det går bra en stund. Men sedan drabbas vi av en rad utvisningar. Och plötsligt börjar Finland ösa in mål. De gör totalt sju mål i powerplay. Inför tredje perioden betonar Janne att vi måste se upp med utvisningarna. Vårt boxplay fungerar inte tillräckligt bra, vi klarar inte att hålla finnarna utanför slottet. Men Finland har fått blodad tand. I tredje finner Peter Skarin i målet för gott att vila sig på bänken och Fredrik Hof från Göteborg tar över buren. Trots flera mycket bra räddningar så kan han inte heller freda kassen. Den finska anstormningen avtar inte. Och Finland vinner till slut med hela 14-1. Sveriges tröstmål görs av Anders Lönn, Teg. Det är dämpat i Sveriges omklädningsrum efter brakförlusten. Men resultatet är inte det värsta. Det värsta är att backen Olle Åberg från Teg tvingades utgå redan i början av matchen p g a skada, en sträckning på baksidan av låret. Sverige spelar vidare med sex backar.

Efter matchen åker vi till den officiella invigningen. Det är en märklig upplevelse. Allt är väldigt välregisserat. Först är det en isshow. Sedan kommer landets president, Alexander Lukachenko in. Helt klädd i vitt. ”The president of the republic”, förkunnar speakern. Och den vitklädde mannen, kliver fram till en talarstol på isen i Sportspallatz, och hälsar alla nationerna välkomna till den stora turneringen.

Seger över Ukraina
På lördagen är det dags för Ukraina. Sveriges spel fungerar bättre nu och laget gör en mycket bra första period. Henrik Holmgren gör 1-0 till Sverige redan i den tredje minuten. I den nionde avgörs matchen när först Björn Lavander, och sedan Anders Lönn, gör var sitt mål med bara drygt 30 sek emellan. I 13:e minuten gör Lönn ytterligare ett mål, och det står 4-0 till Sverige. Men sedan släpper vi in Ukraina i matchen. De reducerar, först till 4-1 i andra, sedan till 4-2 och 4-3 i tredje. Men Sverige håller undan och vinner med 4 – 3 (4-0, 0-1, 0-2).

Sverige har fortfarande chans att gå till semifinal, men det förutsätter att vi slår Kanada i sista matchen och att resultaten i de andra två grupperna målmässigt går vår väg. På söndagen möter vi Kanada och vi spelar sent. Innan matchstart har de matematiskt kunniga redan räknat ut att det inte blir någon semifinal för Sverige. Slovakien har öst in mål och blir bästa tvåa. Sverige spelar bra mot Kanada. Men de gör målen. Kanada får en lysande start och leder med 4-0 redan efter tio minuter. Det är uppenbart att transatlanterna löst sitt ”målvaktsproblem”. Kanada spelar oerhört disciplinerat, väntar ut Sverige och utnyttjar våra misstag. Kanadensarna är dessutom mer aggressiva framför mål. Sverige har problem med uppspelen. Två av Kanadas mål i den första perioden kommer efter felpass runt egen blå som kanadensarna bryter, med snabba kontringar som följd. Två av målen kommer i powerplay. Efter 4 – 0 i baken byter Sverige målvakt. Kanadensarna mattas också något i sitt spel och Sverige kan ta över mer och mer. Första reduceringen kommer redan i den första perioden genom mål av Henrik Holmgren. Kanada ökar sedan på till 5 – 1.

Sverige ger sig inte
I den andra gör Anders Lönn 5 - 2, och nu känns det som om Sverige tagit över matchen. I det läget blir Fredrik Hof i målet skadad och tvingas utgå. Kanada ökar sedan på till 6 – 2. Men Sverige ger sig inte. I den tredje perioden gör Sverige två snabba mål i den 45:e minuten. Henrik Holmgren gör först 6 - 3, och blott 18 sekunder senare gör Anders Byström 6-4. En seger känns fortfarande fullt möjlig. Men Kanade visar sig för svåra den här kvällen. Med sitt 7 – 4 mål punkterar de definitivt matchen. Efter matchen åt vi sen middag på hotellet. Några stannade och tittade på Finland som besegrade Sverige med 3-2 i junior-VM och för första gången blev juniorvärldsmästare. Vi gratulerar de något äldre finländarna, som bor på samma hotell och skall spela semifinal mot Ryssland.

Det här var dagen då Sverige skulle göra sin sociala insats för den inte fullt så lyckligt lottade delen av Belarus befolkning. Ordförande Björn Åberg tog med sig Olle Åberg och Anders Lönn, från Teg, samt Konstantin Issakov från AIK, och åkte till barnhemmet Childrens City. Där överlämnade de presenter från de svenska spelarna till några av barnen.

Julklappar till barnhemet
Vi sitter i Chizkova Arena. Hemmaarena åt Jounost som spelar i juniorligan. En nybyggd hall med plats för 9 641 åskådare. I taket hänger en tröja med namnet Russlan Saleij, firad vitrysk hockeystjärna som dog i flygplanskraschen med Lokomotiv Jaroslavl. Bredvid mig sitter Olle Åberg. Han tittar på mig med sina ärliga blå ögon, och så säger han allvarligt att ”du måste skriva om vårt besök på barnhemmet”. Vem kan säga nej till Olle. En toppenkille som jag lider med av hela mitt hjärta eftersom han sträckte baksidan av låret i första matchen mot Finland och sedan inte kunde spela mer under turneringen. Olle var en av tre svenska spelare som åkte till barnhemmet ”Childrens City” för att överlämna julgåvor till barnen i moder Irynas barngrupp. De svenska spelarna hade dessutom gjort en insamling och överlämnade en summa pengar för att Iryna bland annat skulle kunna köpa en ny dammsugare. Olle berättar engagerat om barnen på barnhemmet. Bland andra Vadim, 6, Valeria, 8, och Igor, 9. De klängde på de svenska spelarna och ville inte släppa taget.
- Vi hade dom på axlarna, berättar Olle leende, och barnen frågade om våra hockeykarriärer.
Vi fick också veta lite om deras bakgrund. Totalt var det 96 barn på barnhemmet med 12 ”mammor” som hade hand om var sin grupp. Barnen var inte så vana vid män och några led nog av lite brist på en pappa, tror Olle.
Ett av barnen blev väldigt förtjust i Konstantin Issakov i det svenska laget, som har ryskt ursprung och kunde prata direkt med barnen. Konstatin blev kallad ”min favoritryss”.
- Det var givande, säger Olle.
- Barnen blev glada, och det var roligt at få ge dom något och skoja med dom lite, säger Olle.
De svenska spelarna hade med sig en säck med leksaker till barnen och en penninggåva till barnhemmet. I samband med matchen mot Kanada fick barnen vara med i omklädningsrummet och satt sedan på läktaren.

Finaler och bibliotek
De återstående dagarna tittade vi på semifinaler och finaler. Besökte det nya fina biblioteket i Minsk. Och blev intervjuade i vitrysk TV. SOHA:s ordförande Björn Åberg fick frågan om han trodde att det vitryska ishockeyförbundet skulle klara att arrangera VM senare i år. Han berömde arrangören av Christmas Cup och sa att han var övertygad om att VM i ishockey skulle bli en bra turnering.
Även Jan Asplund var imponerad av Chrismas Cup.
- Fantastiskt väl organiserad. Mycket hög nivå hockeymässigt. Det är förvånansvärt hög nivå för att vara en veteranhockeyturnering, säger Jan Asplund.
- De flesta spelare som är med har spelat i de högsta ligorna i Europa, eller professionellt i Nordamerika. Skall vi hävda oss i den här turneringen som en ledande hockeynation så måste vi höja kvalitén på laget, vi behöver både topp och bredd, säger Jan Asplund.
- Men den här turneringen handlar inte bara om hockey. Den är socialt viktig, alla ledande nationer är ju med, fortsätter Jan Asplund.
- Och även kulturellt. Man har fått en annan bild av Belarus. Det finns en rik historia som det varit intressant att ta del av, fortsätter han.
Jan nämner bland annat besöket laget gjorde i det nybyggda biblioteket i Minsk som rymmer över nio miljoner böcker på en lång rad olika språk, och stadens rika historia med kyrkor och byggnader i gamla stan, och det stora antalet idrottsanläggningar som finns för invånarna i Minsk.
Den positiva inställningen till arrangören och Minsk delas av Finlands general manager Lassi Sarvikivi. Finland har varit med i Christmas Cup i flera år. Han tycker att turneringen är välarrangerad och att spelarna blir väl bemötta både av arrangörer och invånarna i stan.

Hur det gick i turneringen? Jo, Ryssland besegrade Finland i den ena semifinalen, och Belarus besegrade Slovakien i den andra.
I matchen om tredje pris vann ett välspelande Finland enkelt över Slovakien.
Finalen spelades, precis som tidigare år, mellan värdnationen Belarus och Ryssland. Det blev en stökig match, som Belarus till slut vann på straffar, inför 15 000 entusiastiska åskådare i Minsk Arena.

Stor lagbild (5MB) att ladda ned för de som ev. vill göra stort foto av den.